59

The possibility that Strindberg could be a precursor of surrealism is often suggested, but it is not easy to show precisely how this is relevant. Probably because of a legacy quiet unfamiliar and therefore weakly assumed by the Surrealists themselves. We will take the case of the « found objects (objets trouvés) » to see that the Parisian story Inferno reveals how Strindberg attempted experiments typically surrealist. And prove that he was already invoking a new chance able to attack the poor and bounded reason, something very close to the « objective chance (hasard objectif) » lately described by Breton.

Möjligheten att Strindberg kunde vara surrealismens föregångare nämns ibland men det är inte helt enkelt att visa exakt hur, vilket delvis beror på att surrealisterna själva inte kände till det strindbergianska arvet så bra. Genom begreppet « funna föremål » (« objets trouvés ») ser vi att Strindberg i Parisberättelsen Inferno gör vad som liknar typiskt surrealistiska experiment. Vi vill påvisa att Strindberg använde slumpmässiga fynd och föremål som ett sätt att spränga ramarna och bryta med förnuftets torra logik, vilket påminner om vad Breton senare kallade « den objektiva slumpen » (le hasard objectif).